Related Paintings of unknow artist :. | Artist Designing After Nature | Adoration of the Magi | Barth call cities Cannon ago Central Africa superb centre | Scenes out of life of the Hl. Thomas | Still life floral, all kinds of reality flowers oil painting 163 |
Related Artists:
Alhed Larsen
Alhed Maria Larsen nee Warberg (7 April 1872, Heden near Faaborg - 31 August 1927, Odense), the wife of Johannes Larsen, was one of the Fynboerne or "Funen Artists" who lived and worked on the Danish island of Funen. Alhed Larsen was the daughter of Albrecht Christoffer Warberg, who managed the Erikshåb estate in the south of Funen. The estate became an early meeting place for the artists who later became known as the Fynboerne. As early as 1885, Larsen began to have painting lessons with Fritz Syberg and she became a friend of Johannes Larsen, whom she married in 1898, and of Peter Hansen. Anna Syberg, Hansen's sister, Marie Schou and Christine Swane, Johannes Larsen's sister, became lifelong companions. Ahled Larsen appears to have been a central figure for the Funen Painters, frequently acting as hostess. Alhed Larsen had also had drawing lessons from her uncle Ludvig Brandstrup with whom she stayed in Copenhagen where she worked as a porcelain decorator at the Royal Copenhagen factory from 1890 to 1893. When she finally married Johannes Larsen in 1898, the couple moved to Kerteminde in north-east Funen where they soon built their new home, Mollebakken, on the outskirts of the town. The house was extended on several occasions, becoming one of the most beautiful artists' homes in the country. With its 16 bedrooms, it served as a central meeting place for the Funen Painters and their friends, in the caring hands of Alhed Larsen.
Hendrick Staets
Dutch marine painter , Active in Leiden circa 1643-1659
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.